Conjugaison de « stronker »

Infinitif stronker
Participe passé stronké
Participe présent stronkant

Indicatif

Présent

1sstronke
2sstronkes
3sstronke
1pstronkons
2pstronkez
3pstronkent

Imparfait

1sstronkais
2sstronkais
3sstronkait
1pstronkions
2pstronkiez
3pstronkaient

Passé simple

1sstronkai
2sstronkas
3sstronka
1pstronkâmes
2pstronkâtes
3pstronkèrent

Futur simple

1sstronkerai
2sstronkeras
3sstronkera
1pstronkerons
2pstronkerez
3pstronkeront

Subjonctif

Présent

1sstronke
2sstronkes
3sstronke
1pstronkions
2pstronkiez
3pstronkent

Imparfait

1sstronkasse
2sstronkasses
3sstronkât
1pstronkassions
2pstronkassiez
3pstronkassent

Impératif

Présent

2sstronke
1pstronkons
2pstronkez

Conditionnel

Présent

1sstronkerais
2sstronkerais
3sstronkerait
1pstronkerions
2pstronkeriez
3pstronkeraient